är extra känslig, men det känns inget vidare. Men det är något som jag får säga till M sedan. Jag är ju dessutom inte den som säger så mycket när jag är i nya sällskap. Och särskilt inte när det inte är någon som frågar något om mig eller mitt liv alls. Som om de vet allt redan och inget vill veta heller. Usch, vad gnällig jag känner mig nu. Som om jag inte är tacksam alls för det här. Men det är jag ju. Vill ju bara vara med M. Samtidigt vet jag inte om det här egentligen är att vara med. Vi får väl se hur det går.