Tisdagkväll och jag sitter här hemma alldeles själv då sambon jobbar över. Slötittar lite på Frölunda-Timrå men det är mest halvhjärtat. Det där hockeyintresset har mattats av rejält under de här senaste månaderna och jag vet egentligen inte vad jag ska säga om det. Det är väl egentligen bara att säga att var sak har sin tid och jag har haft mina 20 år på hockeyarenor runt omkring i landet och min plats i Scandinavium. Hjärtat ägs ju fortfarande av Frölunda och det kommer inte att ändras. 

 

De sista dagarna har jag tillbringat på skolbänken och det är så himla roligt. Jag har ingen ångest över att behöva åka till Göteborg trots att jag är där fyra av veckans fem vardagar och det känns väldigt skönt. Sedan är det härligt att ha så nära hem de dagar som jag arbetar i Skövde. Det är också roligt och utmanande med ett nytt system och en ny organisation. Inte minst för att jag ser likheter och olikheter och fördelar och nackdelar med båda ställena. Och det är ju så som det är. Man kan inte få en perfekt värld. 

 

Det enda som jag egentligen saknar här uppe är en vän att bara kunna ringa för att ta en snabb fika. Inte behöva tillbringa en timme på tåget till Alingsås för att ses men det kommer säkert det också. Om inte annat så får jag hitta på saker och ting att göra här uppe så att jag träffar folk. Jag inser att via jobbet kommer det nog inte att hända iaf. Kulturen att ta en after work verkar inte finnas, men å andra sidan så kanske jag skulle starta en ny era för dem :)